Jag tycker om hans händer.
Vi går på gymnastik i ett kallt garage tillsammans med pilatessängar och en skrotig gammal folkvagn.
Alla får plats.
Gatan är iskall och folktom.
Alla tittar på matchen.
Det enda som är varmt är inuti munnen och jag tänker att jag vill vara inuti din mun.
Eller att du är inuti min.
Kanske blir det dubbelt så varmt då.
Så? Kommer du då?
Han pratar andfått och några bord ifrån mig sitter det brasilianare som äter piroger.
En annanstans där det också är varmt förutom i munnen, är på tåget.
Det är på vänster sida.
Solen kommer in.
Bländer.
Det var alltid kallt i juni, men för mig räknas det ändå fortfarande som en sommarmånad.
Vissa saker går aldrig ur en.
Och det som är fint med hans händer är det som han själv inte tycker om.
De ser torra, hårda och sträva ut.
Jag vill inget hellre än att vara i hans händer.
